Ångest pt.2
Ångest går inte över på en dag. Jag går inte och lägger mig och vaknar morgonen därpå och vips, så är den borta och jag mår bra.
Jag vaknar med ångesten. Ångesten är min väckarklocka. "Kommer du ihåg allt du grubblade, överanalyserade och mådde dåligt över igår kväll? Tänk på det igen."
Grubbla, överanalysera och må dåligt en dag till. En vecka till. En månad till. Jag grubblar fortfarande på snedsteg jag gjort, eller pinsamma saker som hände för tre år sedan. Jag överanalyserar och målar upp scenarion om hur jag kunde ha agerat annorlunda. Tre år senare. Jag kan inte släppa vissa saker, hur mycket jag än vill.
Jag går till jobbet och mår dåligt. Inte på grund av mitt jobb, på grund av min hjärna. Min hjärna som konstant ska trycka ner, påminna, väsnas och ta fokus från allt. Jag blir en dålig stämning. Och så skäms jag för att jag skapar denna stämning, att jag inte bara kan lämna detta hemma och ignorera mina tankar. Men ångest är inget man kan lämna på dagis. Det finns inget ångest-dagis. Ångesten är med även mellan 7-16. Ångesten är i mig. Jag är min ångest.
Kommentarer
Trackback
